sandra...

"Perfekt", eller bara helt okej.
Man vill bara brutalt krossa alla de speglarna, speglar som dömer.
Reflektioner av ljus som man aldrig tycker kommer till sin fulla rätt, eller är det bara personen som tittar tillbaka på dig som tycker det?
Att klara av att se bortom spegelbilden, att se igenom den och verkligen titta, beundra och dra fram det som gömmer sig där.
Kankse vägen dit blir smärtsam och fylld med tårar, men jag lovar, "perfekt" existerar där och inte bara helt okej...



...dikt inspirerad av musikalen min sanna identitet...