Varje utgång är en ingång till något annat...
Från skolan- till gymnasiet, från gymnasiet-till?
Varför ska det vara så svårt att vet helt hundra på vad man ska göra? Det finns så otroligt många dörrar att öppna, men hur ska man veta vad som gömmer sig i rummet bakom. Hela livet är som ett enda stort hus, där det finns 1000-tals många rum. Rum som man måste vara i ett tag såsom skolan.. men sen då? När det egentligen inte finns några måsten, när man står i korridoren och det det breder ut sig fyrtio dörrar vilka ser helt olika ut, skiljer sig från varandra vilka döljer helt olika saker. De viskar tyst:" Vågar du öppna mig?" Hela en liv påverkas i vilket val av dörr man väljer, eftersom man inte kan vända tillbaka till korridoren utan det finns bara en utväg och det är igenom, utgången på andra sidan vilken leder till en ny korridor med nya dörrar.... Aldrig kommer man nog att få reda på hur de andra rummen såg ut...Om man hade valt en annan väg.. Alla dessa "om" som kan resa sig som en stor vägg framför sig..
Men varje utång är en ingång till något annat, något nytt, en ny chans, en ny erfarenhet...
Därför intalar jag mig att inte vända mig om och se tillbaka.. Att se tillbaka sackar ens tempo framåt...Och det är väl framåt man vill?
