kankse, kanske, kanske...
Kankse, kankse, kankse...Den där lilla känslan om hopp, varför ska den finnas där i vissa situationer? Varför kan man inte acceptera som det är? Varför hålla kvar i snöret som heter kankse och försöka klättra upp och se en fantasibild som inte kommer att ske? Man kan inte släppa den vackra bild man har i huvudet om hur det kunde bli.. Samtidigt gör man sig en björntjänst genom att så krampaktigt hålla fast vid den. Varför? Varför har man inte förstånd nog?
Förståndet når till en viss gräns och ibland luras det av alla fantasier som man vill leva med.. Sluta fantisera och ge förståndet lite mer plats när bilderna i huvudet tar över..
Förståndet når till en viss gräns och ibland luras det av alla fantasier som man vill leva med.. Sluta fantisera och ge förståndet lite mer plats när bilderna i huvudet tar över..
Kommentarer
Trackback
